Donald A. Wollheim, Destiny’s Orbit (1962)

Donald A. Wollheim, Planet till salu [Destiny’s Orbit] (1975 – Delta Science Fiction [22]).
Donald A. Wollheim har i Planet till salu skrivit en rymdparodi. Tyvärr är parodier tillsammans med mjölkprodukter och fisk behäftade med kort bäst-före-datum. De surnar fort. För att förstås måste de ses med rätt glasögon, i det sammanhang som fanns vid tiden för deras tillblivelse. Förvisso finns det en del universell slapstick som överlevt tidens tand, men det mesta av vad som en gång ansågs roligt är numera oförklarligt, eller bara konstigt. Tänk Rulle från Nöjesmassakern, till exempel – 1985 var detta genialt, idag måttligt bra.

Dessvärre är SF-parodier om något ännu hemskare än föråldrade humorprogram. Vet egentligen inte varför de behövs alls? I vissa fall räcker det med att läsa seriös, men daterad SF för att få den där parodiska känslan av något som skjuter långt utanför målet. Daterad parodisk SF får det att krypa i mig och blicken letar efter närmsta luftsluss att kasta boken ut i rymdens väntande vakuum. Här är det en bok skriven i kalla krigets tidevarv, i skarven precis innan den första månlandningen, men som i handlingen siktar bakåt till ännu äldre SF från den tid när man fortfarande var helt aningslös om hur de närmsta planeterna var beskaffade och där tanken på marsianer var fräsch och exotisk.

Ajax Calkins är en ung spoling med för mycket pengar och för lite förstånd. Hans framgångsrika far och farfar samt en ensam uppväxt har skapat en stor revanschlystnad och drag av megalomani: han vill bli upptäckare, han vill bli berömd, han vill bli … härskare! Men samhället han lever i är annorlunda jämfört med den tid då de stora äventyrsromanerna skrevs. Inga vita fläckar finns längre kvar på kartorna, inga Shackletons eller Stanleys, inga nya öar eller bergstoppar att sätta flaggan i. Han sätter sitt hopp till rymden – denna yttersta utpost för människan. Dessvärre är utforskandet av solsystemet strikt begränsat till följd av den storpolitiska balansen mellan Jorden-Mars å ena sidan, och Jupiter och dess jupiterianer å andra sidan. Jo precis, det finns både marsianer och jupiterianer, och skiljelinjen mellan samexistens och krig är tunn som en knivsegg. Rymdalliansen Jorden-Mars har därför inget behov av fler knasbollar med härskarambitioner och gör vad de kan för att kväsa Ajaxs planer i dess linda. Jupiterianerna däremot försöker använda sig av Ajaxs storhetsvansinne för att få en anledning att flytta fram sina positioner och han blir en bricka i storpolitiken.

Mycket mer än så behöver inte sägas om handlingen. Som tidigare nämnts är det en parafras på tidig SF, komplett med mänsklighetens hegemoni och elaka rymdgubbar (må så vara den här gången från Jupiter, snarare än det gängse Mars). Det hoppar snabbt mellan kapitlen, från Jorden, till Mars och sedan till asteroidbältet utanför Jupiter. Hela tiden är Ajax jagad av en kvinnlig rymdagent och denna match inom matchen blir ett praktexempel på rådande misogynt 1960-tals klimat. Orka Mallorca, liksom – en blir trött av hela eländet. Trots alla motgångar lyckas Ajax till sist med konststycket att bli erkänd härskare över en asteroid, piska jupiterianerna till lydnad, samt bli tillsammans med den från början så aggressiva kvinnliga rymdagenten Emily. Det är bara solnedgången som saknas.

Om nu boken var ganska kass så kan man ändå skänka en viss tanke åt dess författare. Donald A. Wollheim var en betydelsefull karaktär i framväxten av den kommersiella SF-litteraturen, dels som ett drivande fan, men också som författare och kanske framför allt som redaktör. Han är bland annat en av grundarna till DAW-books (av initialerna) och lyckades framgångsrikt sätta SF-pocketböckerna i folks bokhyllor (om än inte i finrummet). Så, hatten av för en förgrundsgestalt – men han skulle låtit bli att skriva parodier…

Betyg: (1,5 av 5 | ledsamt snarare än roligt)

David Grinnell [Donald A. Wollheim], Köning der Asteroiden [Destiny’s Orbit] (1962), cover by Johnny Bruck | credit ISFDB.
David Grinnell [Donald A. Wollheim], Un mondo per Ajax [Destiny’s Orbit] (1962), cover by Luigi Garonzi | credit ISFDB.
David Grinnell [Donald A. Wollheim], Destiny’s Orbit (1961), cover by Ed Emshwiller | credit ISFDB.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s