Alfred E. van Vogt, The Silkie (1969)

A. E. van Vogt, Styrd mot avgrunden [The Silkie] (1975).
A. E. van Vogt, Styrd mot avgrunden [The Silkie] (1975).
Tänk dig en sån där rysk Matrojska-docka som var poppis på 1970-talet. En liten gumma med huckle och röda spisrosor, som om man öppnade den innehöll ytterligare en liten gumma, och inuti den ytterligare en, och så vidare tills dess att man nådde kärnan i form av en yttepytteliten gumma. I van Vogts bok Styrd mot avgrunden finns också skal innanför skal, dels som metamorfos mellan olika kroppsstadier men också i själva berättelsen, med världar inom världar.

Boken är en något omskriven sammanfogning av fyra kortnoveller publicerade i tidningen Galaxy Science Fiction. På engelska heter boken The Silkie, vilket är ett mer passande namn än den svenska översättningen. Silkier är också namnet på de varelser som lever tillsammans med människorna och vilkas öde är huvudfokus för berättelsen. Silkierna är transmorfer och kan byta skepnad när de vill, mellan en människoform, en fiskform och en silkieform. Den sistnämnda gör att de kan färdas i rymden, utnyttja energier, magnetfält och gravitation till att accelerera eller bromsa sig. De är också telepater. Onekligen ganska behändiga superkrafter.

Alla silkier är män och enligt legenden uppkom den första silkien som ett genetisk experiment. Alla följande silkier härstammar från korsning av människor och silkier, det vill säga att barnen som föds i människo/silkie-äktenskap blir silkier. Men historien om vad som är en silkie och deras plats i universums historia förändrar sig genom boken, och den ursprungliga berättelsen visar sig vara tillrättalagd. I boken får vi följa silkien Nat Cemp och hans äventyr. Dessa leder både till Jorden och till rymden och vävs ihop med silkiernas historia – till och med hela universums historia.

En framträdande aspekt av boken är van Vogts användande av något kallat nivålogik. Den logik är inte helt enkel att förklara – i korthet kan vissa silkier identifiera dissonanser/brister i det logiska tänkandet hos en motståndare och använda det för attackera en basal logik som sedan slår ut högre logiska skeenden. I huvudpersonens hand är den ett skarpt vapen som oskadliggör även de mest storslagna fiender. Bland annat lyckas han förgöra en mäktig kroppsbytande människoätande kanibal-rymdvarelse – just när denna skall ge sig i kast med en erotisk apokalyps-kalops med mänskligheten – genom att få varelsen att ta skepnaden av det senaste offret och sedan äta upp sig själv.

Likt andra böcker jag läst av van Vogt (exempelvis Null-A) så är den en vandring fram och tillbaka mellan till synes genialt och till synes obegripligt. I det här fallet är det nivålogiken, i andra böcker den generella semantiken. Stundom är det övertygande, stundom upplevs det mest som staplande av konstigheter. Men han har en egen ton, vår van Vogt. En ton som gör denna ganska banala historia till något större – och om än inte trovärdigt så i alla fall njutbart. Jag har svårt att beskriva vad den tonen är, men jag upplevde den även i Slan, trots att den skrevs ett tjugotal år innan Styrd mot avgrunden. Båda historierna kretsar dessutom kring människoliknande varelser som lever ibland oss men vars unika egenskaper gör dem till ett slags supervarelser. I Slan är dessa varelser jagade till utrotningens rand, medan silkierna i Styrd mot avgrunden lever i öppet och respekterat tillsammans med människorna.

Betyg: (3,5 av 5 | trevlig förströelse)

A. E. van Vogt, The Silkie (1982) cover by Wayne Barlowe.
A. E. van Vogt, The Silkie (1982) cover by Wayne Barlowe | credit ISFDB. A version of the matryoshka doll, but with fish and alien.
A. E. van Vogt, The Silkie (1973) cover by Bart Forbes.
A. E. van Vogt, The Silkie (1973) cover by Bart Forbes | credit ISFDB.
A. E. van Vogt, The Silkie (1973) cover by Bruce Pennington.
A. E. van Vogt, The Silkie (1973) cover by Bruce Pennington.
A. E. van Vogt, The Silkie (1969) cover by Jack Vaughan.
A. E. van Vogt, The Silkie (1969) cover by Jack Vaughan | credit ISFDB. A great cover, I think – although I get the slogan “find your inner trilobite” in my head…

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s