Arthur C. Clarke, The Lion of Comarre (1949)

Arthur C. Clarke, Lejonet från Comarre (1978 - Delta Science Fiction [88]).
Arthur C. Clarke, Lejonet från Comarre (1978 – Delta Science Fiction [88]).
Arthur C. Clarke är en av få SF-författare som folk känner till. Inte nödvändigtvis för att de har läst något av honom, men titlar som År 2001 är ju enkla att komma ihåg. Och så finns ju filmerna. Nåja.

Lejonet från Comarre känner dock inte alla till. Det är egentligen mer en novell än en roman, med sina knappa 80 sidor. I de flesta engelska utgåvor har den getts ut i omnibus tillsammans med Natten faller på (en av Clarkes debutnoveller) men i Delta SF så är dessa i separata volymer.

Handlingen utspelar sig i en tid då de vetenskapliga framstegen slutat komma. De anses inte nödvändiga då samhällets utveckling asymptotiskt närmat sig det ideala. Sedan 500 år är det fred. Alla har mat. Alla sjukdomar utrotade. I vardagen utför robotar alla jobbiga sysslor. Kontentan är att folk kan ägna sig åt filosofi, konst och andra högre ändamål. Men i detta utopia finns det ändå en och annan som inte passar in, exempelvis bokens huvudperson Richard Peyton III.

Richard är nämligen intresserad av vetenskap och mekanik, vilket både hans far – en känd konstnär – och hans farfar – en statsman och medlem av världsrådet – tycker är obskyrt och förfelat. När de äldre släktet iscensätter operation övertalning flyr Richard handgripligen ut genom fönstret och tar sin farkost till Scientcia, vetenskapsstaden. Väl där får han omstörtande nyheter om sin bakgrund som kastar ut honom på jakt efter myten om Comarre, den bortglömda staden för drömmarna, för att göra upp med sitt arv.

Tankeleken med det stagnerade samhället går igen i många böcker, exempelvis  i Asimovs stiftelseepos. Intressant nog är det här inte en kulturell stagnation utan en vetenskaplig: när alla upplever världen som fulländad faller incitamentet för vidare forskning. När Richard hittar Comarre så visar det sig vara en robotassisterad hedonistisk vision, där folks lustar går i uppfyllelse i djupa drömmar. När Richard väcker drömmarna vill de inte vakna, utan ber om att få träda tillbaka till sina bejakande drömvärldar. För vad är verklighet, och vad är dröm?

Ansatsen i boken är god och idén bär relativt väl trots att den är skriven så tidigt som 1949; kanske just för att den lägger mer krut vid existentiella tankar är beskrivning av teknik. Kan dock inte komma ifrån att den känns för tunn, rent av rumphuggen; vilket kanske är anledningen till att den ofta ingår med Natten faller på i en samlad volym – inte minst för att få rätt tyngd i handen. Slutligen har jag svårt för lejonet, som Clarke dels gjort mjäkig, dels använder som en nödutgång för att lösa problem i handlingen.

Betyg: (3.5 av 5 | inte oävet, men heller inte glänsande)

German SF collection containing Arthur C. Clarke, Der Traum de Cormarre (1972) cover by Karel Thole.
German SF collection containing Arthur C. Clarke, Der Traum de Cormarre (1972) cover by Karel Thole | credit ISFDB.
Arthur C. Clarke, The Lion of Comarre and Against the Fall of Night (1975) cover by Bruce Pennington.
Arthur C. Clarke, The Lion of Comarre and Against the Fall of Night (1975) cover by Bruce Pennington | credit ISFDB. Biology kicks ass with technology.
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s