John Wyndham, The Day of the Triffids (1951)

John Wyndham, Triffidernas uppror [The Day of the Triffids] (1975 - Delta Science Fiction [2], Sweden), uncredited cover artist.
John Wyndham, Triffidernas uppror [The Day of the Triffids] (1975 – Delta Science Fiction [2], Sweden), uncredited cover artist.
Jag har spanat efter Triffidernas uppror en ganska lång tid. Inte för att jag hört att just den boken skulle vara bättre än andra, eller att John Wyndham skulle vara en extraordinär författare. Nej, orsaken till mitt idoga sökande efter just denna bok är att det är den första titeln i Sam J. Lundwalls Delta SF serie. Det är också den andra titeln, eftersom herr Lundwall gav ut den med förnyat omslag i en ny utgåva tre år senare (alltså 1975, för den som är noggrann). Det är inte helt enkelt att hålla koll på numreringen i serien, då Sam J. Lundwall gav ut böcker i en rasande takt, ofta med olika formateringar, färger och former.

Min bok är från den andra utgåvan och visar en snubbe i rymddräkt fallandes baklänges genom en skog av hydraliknande alger. Jag förväntade mig således ett klassiskt 1950-tals rymdepos med manmod och friska män i färd med att ta itu med en interstellär algblomning. Men, men, men – helt fel! Döm inte hunden efter håret, sägs det, och kanske än hellre: döm inte innehållet efter omslaget. Det visade sig att Triffidernas uppror var en rent sagolikt bra roman – en klassiker i ordet sanna bemärkelse. Även om där varken är rymddräkter eller alger.

Wyndham ger sig i kast med apokalypsen, men på ett genialt och skrämmande vis. Tänk själv, vilken är din största skräck? Att bli av med en arm? Tappa hörseln? Vad sägs om att vakna blind? Multiplicera sedan blindheten med hela jordens befolkning och lägg till köttätande växter med smak för människokött och du har en kanvas att måla en dystopisk värld på. Boken börjar en helt vanlig dag på ett sjukhus där biologen Bill Masen ligger och väntar på att få hjälp med morgonrutinerna och frukosten. Han är sur och hungrig. Varför kommer det ingen? Tanken var ju att bandaget runt ögonen skulle tas bort idag, och att synen förhoppningsvis inte blivit alltför påverkad av triffidgiftet han fått i ögonen. Han är också lack att han missade de stora meteorerna under natten – ett skådespel av sådan kaliber att alla var ute och tittade upp mot natthimlen. Alla utom han, eftersom han hade det förbannade ögonbandaget på.

Men, när han till sist tar av sig bandaget själv och småningom inser att han är ensam om att se förstår han att han undvikit en katastrof. Själva vidden av katastrofen är inte uppenbar till en början, men visar sig till slut vara världsomspännande. Över en natt har jordens befolkning vaknat upp blind, förutom ett begränsat fåtal som av olika anledningar missade strålningen i samband med meteorfallen. Wyndham skildrar med säker penna förändringen i denna värld där livet så plötsligt förändrats; hur människorna trevar sig fram längs gatorna, först i panik, sedan mer civiliserat och till sist apatiskt och fatalistiskt, svältande i rännstenen. Han skildrar också de överlevandes nya verklighet; hur de få med synen i behåll måste välja vilken värld de skall bygga upp, och hur de skall förmå att stå emot triffiderna.

Vad är en triffid, undrar ni? Bra fråga. Ingen vet egentligen varifrån de kom, från rymden, eller som en biologisk manipulering. Hur som haver, de har funnits många år innan katastrofen. Först var intresset oerhört – växter som kan gräva upp roten och börja gå, dessutom giftiga med en lång stingande tentakel. Fast egentligen ganska ofarliga om man har dem ordentligt inhängnade och övervakade – och så kan man ju framställa triffidolja, en särdeles bra produkt. Triffiderna gick således från något extremt sensationellt till en alldaglig gröda på några år. Tills dess att mänskligheten tappade sitt seende övertag och jorden blev triffidernas…

Triffidernas uppror är ett riktigt bra exempel på SF av äldre märke. Miljöerna och tidsandan är satt till mitten av 1940-talet, i brytningstiden mellan gammalt och nytt. Tänk er tredje säsongen av Downton Abbey och släng in en hop med triffider – smakfullt eller hur? Seriöst, läs den här boken.

John Wyndham, The Day of the Triffids (1951) cover by Whitney Bender.
John Wyndham, The Day of the Triffids (1951) cover by Whitney Bender |credit ISFDB.
John Wyndham, The Day of the Triffids (1951?) cover by Patrick Gierth
John Wyndham, The Day of the Triffids (1951?) cover by Patrick Gierth |credit ISFDB.
John Wyndham, De Trifids komen [The Day of the Triffids] (1967) cover by Rien Poortvliet
John Wyndham, De Trifids komen [The Day of the Triffids] (1967) cover by Rien Poortvliet |credit ISFDB.
John Wyndham, The Day of the Triffids (1973)
John Wyndham, The Day of the Triffids (1973) |credit ISFDB.
John Wyndham, The Day of the Triffids (1979) cover by Gary Viskupic.
John Wyndham, The Day of the Triffids (1979) cover by Gary Viskupic |credit ISFDB.
Advertisements

3 thoughts on “John Wyndham, The Day of the Triffids (1951)”

  1. Har inte läst just Day of the Triffids, men Trouble with Lichen och The Crysalids (av samma författare) är också riktigt bra.

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s