Jack Vance, The Dirdir (1969)

Jack Vance, Dirdirerna [The Dirdir] (1985 - Nova Science Fiction Pocket [26]) uncredited cover.
Jack Vance, Dirdirerna [The Dirdir] (1985 – Nova Science Fiction Pocket [26]) uncredited cover. Considering that the Dirdir in the book are portrayed as agile hunters with a penchant for human flesh, it is somewhat strange that this cover shows them as four-armed divine thinkers. Even more strange, however, is the lady, as this a book with only male characters.

Härligt när en bra bokserie växer och blir bättre bok för bok. Dirdirerna, den tredje delen i Jack Vances Planet of Adventure, är en fröjd att läsa. Den här bloggen frossar ju mestadels i äldre SF, vilken inte alltid hängt med sin tid, eller lider av gisslet med dåliga översättningar. Då är det befriande att läsa text som både är av god kvalitet och samtidigt spännande.

Dirdirerna är fortsättningen på Adam Reiths äventyr på Tschai, den planet han som enda överlevande strandat på efter det att hans rymdskepp blivit nerskjutet. Vem som sköt ner skeppet är svårt att veta eftersom Tschai är befolkad av fyra olika rymdkulturer: chascherna, wankherna, dirdirerna och pnumerna. Av dessa är pnumerna de ursprungliga invånarna, medan de andra koloniserat planeten i olika vågor. Alla är mer eller mindre i luven på varandra och lever i olika delar av planeten. Dessutom finns det en mängd människor på Tschai, dels som nomader och fria folk, men oftast som raser av undermänniskor knutna till de fyra stora. Var och en av dessa – chaschmännen, wankhmännen, dirdirmännen och pnummännen – försöker efterlikna sina herrars fysionomi och kulturer och har till och med anammat olika skapelseberättelser. Adam Reiths åsikt att alla människor härstammar från Jorden är rent hädisk, naturligtvis.

I första boken (Skeppsbruten på Tschai) är Reith med om att störta de blå chaschernas välde genom en folklig resning. I den andra boken (Wankhernas tjänare) är perspektivet det omvända, där wankherna genom Reith förtjänst upptäcker att deras egna wankhmän fört dem bakom ljuset, vilket slutar med att wankhmännen förvisas från väldet. I den tredje boken hamnar Reith och hans vänner didirmannen Anacho och emblemnomaden Traz Onmale hos diriderna.

Efter det att hans eget plan förstörts av chascherna, och planen att stjäla ett skepp från wankherna misslyckats inser Reith att han måste bygga ett plan själv. Ett litet aber bara: pengar. Om man är fattig som en lus är det svårt att snickra ihop rymdskepp. Desperat tar sig Reith och hans vänner till Carabas, ett område rikt på skatter i jorden (så kallade sekiner som växer i noder). Det står var och en fritt att gräva fram dessa. Problemet är bara att detta är dirdirernas jaktmarker och om man beträder dem så har man frivilligt tillåtit sig att bli villebråd för dirdirernas jakter – de älskar nämligen att jaga och festa loss på människokött.

Reith lyckas med konststycket att bärga en ansenlig summa sekiner, vilken han tar till dirdirernas stad och sätter sprätt på i syfte att bygga sitt rymdskepp. Detta sker i det fördolda, vilket innebär att de hamnar i ett problematiskt arbetsförhållande med Woudiver, en ondskefull depraverad dirdirman som navigerar sig fram med mutor och falskspel. Spännande läsning!

Alla fyra böckerna om Adam Reith finns utgivna på Nova Pocket 1985 och går att få tag på för den hugade spekulanten via bokbörsen eller tradera. Pryder hyllan i varje SF-diggares hem. Spring och köp!

 

Jack Vance, The Dirdir (1969), cover by Jeff Jones.
Jack Vance, The Dirdir (1969), cover by Jeff Jones | credit ISFDB. Another Conan-inspired Fantasy cover. Quite stylish, though.

Jack Vance, De Dirdir [The Dirdir] (1970), cover by Reindert van Briemen.
Jack Vance, De Dirdir [The Dirdir] (1970), cover by Reindert van Briemen | credit ISFDB. Dirdir with red carpet on top of black pillar with storm clouds in the background – excellent stuff!
Jack Vance, I tesori di Tschai [The Dirdir] (1971), cover by Karel Thole.
Jack Vance, I tesori di Tschai [The Dirdir] (1971), cover by Karel Thole | credit ISFDB. Greedy man dies by the hand of a Dirdir in arms reach from sekins. Poor fellow.

Jack Vance, The Dirdir (1975), cover by Richard Weaver.
Jack Vance, The Dirdir (1975), cover by Richard Weaver | credit ISFDB. Penis noses and funny hats – awkward cover.
Jack Vance, The Dirdir (1975), cover by Peter Goodfellow.
Jack Vance, The Dirdir (1975), cover by Peter Goodfellow | credit ISFDB. Nightmarish and brilliant – Goodfellow is one of my favourite artists.
Jack Vance, The Dirdir (1979), cover by H R van Dongen.
Jack Vance, The Dirdir (1979), cover by H R van Dongen | credit ISFDB. Dirdir on the hunt.
Jack Vance, le Dirdir [The Dirdir] (1983), cover by Philippe Caza.
Jack Vance, le Dirdir [The Dirdir] (1983), cover by Philippe Caza | credit ISFDB.
Advertisements

One thought on “Jack Vance, The Dirdir (1969)”

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s