Dénis Lindbohm, Soldat från Jorden (1973)

Dénis Lindbohm, Soldat från Jorden (1973 - Lindfors förlag, Sweden; Science Fiction Serien 5), uncredited cover artist.
Dénis Lindbohm, Soldat från Jorden (1973 – Lindfors förlag, Sweden; Science Fiction Serien 5), uncredited cover artist.

Det har blivit en hel del Dénis Lindbohm på sistone – denna förgrundsgestalt inom svensk SF. Hans produktion är varierande, lite ömsom vin, ömsom vatten, men alltid underhållande. Soldat från Jorden är en av hans tidigaste böcker, utgiven på Lindfors/Regals Science fiction-serie redan 1973. I viss mån är handlingen klassisk space drama, med duglig manlig huvudperson som ensam möter konstiga rymdvarelser och avgår med segern mot alla odds. Men samtidigt är Lindbohm inte en dussin SF-författare, så det finns inslag av större tankevärldar; i det här fallet om vad som sker när någon faller utanför sociala ramar och inte införlivar sig i en påtvingande gemenskap.

Huvudpersonen är Leo Sall, diagnosticerad asocial, rent av sociopatisk person. I bokens inledning lyckas han smita ifrån en stundande arrestering och social omprogrammering och i stället glida iväg genom rymden i ett stulet rymdskepp till en asylplanet i det terranska väldets tassemarker. Han gömmer rymdskeppet i en underjordisk grotta, undviker med en hårsmån att bli uppäten av blinda jätterymdvarelser, checkar in på ett underligt psykolog-kloster, checkar ut från klostret ett par veckor senare, går en promenad där han möter en formskiftare (=urgammal rymdvarelseart), stöter ihop med en grupp desertörer men i stället för att införlivas i gemenskapen blir brutalt nedsparkad och misshandlad till döds, dock återupplivas han av tidigare nämnda formskiftare, samt av oklar anledning får ett unikt uppdrag från rymdsenaten att åka till Andromedagalaxen och infiltrera en insektsliknande rymdkultur i syfte att rädda universum. Allt detta i de tre första kapitlen, typ.

Plus i kanten för insekterna – har alltid gillat sådana rymdvarelser – och ett minus för användandet av omnipotenta formskiftare med gudslika krafter. Det sistnämnda må vara ett praktiskt kort för författaren att rätta till handlingen (Deus ex machina), men stilistiskt mindre kul för läsaren. Sammanfattningsvis inte Lindbohms bästa bok, men fortfarande läsvärd.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s