Jack Vance, City of the Chasch (1968)

Jack Vance, Skeppsbruten på Tschai [City of the Chasch] (1970 - Lindqvist Pocket Science Fiction no 11), uncredited cover artist.
Jack Vance, Skeppsbruten på Tschai [City of the Chasch] (1970 – Lindqvist Pocket Science Fiction no 11), uncredited cover artist. The artist has really gone bananas with this cover. Just look at the Jumper with three tounges and fly-eyes, the mustache man with green trouser, the lightly dressed woman, and the guy with a flash-gun perched on a paddle.
Jag tror jag har en liten Jack Vance-fas för tillfället. Först läste jag Den döende jorden, en dystopisk berättelse om jorden full med dekadenta magiker och sällsamma varelser. Sedan läste jag Språken på Pao, vilken även den var läsvärd, om än inte lika befriande galen och fantasy-späckad. De senaste dagarna har jag plöjt de första två böckerna i serien om planeten Tschai (Planet of Adventure).

Den första volymen (av sammanlagt fyra) bär namnet Skeppsbruten på Tschai, utgiven som pocket på Lindqvists förlag 1970. Omslag, papper, ja allt luktar billig utgåva. Dessvärre märks det även i språket. Det verkar ha gått snabbt i översättningen, och mycket av Vance språkmagi har skalats bort i hasten. Men handlingen finns kvar, rapp och fin.

Det hela börjar med att ett rymdskepp från jorden närmar sig Carina 4269, ett avlägset stjärnsystem. Expedition anländer till systemet för att kolla upp ett nödanrop, men som på grund av avståndet (212 ljusår) skickats för länge sedan. När skeppet bromsar in för att kontrollera den enda planeten som uppvisar liv så sprängs skeppet av en torped. De enda överlevande är Adam Reith och Paul Waunder som kraschlandar med en miniskyttel på den främmande världen Tschai. Den gode Paul blir mer eller mindre omgående halshuggen av den första gruppen lokalbor, medan Reith med hjälp av list och mod tar sig levande ur den knipan.

Men knipor är det gott om. Tschai är hem för flera olika varelser. Där finns Chascher, Wankher, Pnumer och Dirdirer, fyra helt olika främmande kulturer. Dessutom är Chasherna uppdelade urchascher, blåa chascher och de barbariska gröna chascherna, alla dessutom ovänner med varandra. Och det finns människor. Massor av människor. Dock är flertalet människor knutna till någon de andra kulturerna – där finns dirdirmän, wankmän och chaschmän – var och en övertygad om sin egen härkomst som en del av det folk de tjänar.

I denna soppa hamnar alltså Reith. Hängades i en sele från ett träd ser han sitt rymdskepp bäras iväg av blå chascher. Tanken på att ta sig hem till jorden blir hans drivkraft, men vägen hem är en krokig stig. Först hamnar han som slav hos en primitiv nomadiserande människokultur, men bryter sig loss och lyckas bärga sin väska med goodies från rymdskeppets fallskärm. Med hjälp av en spårsändare lokaliserar han rymdskeppet och kommer efter många äventyr till de blå chaschernas stad Dadiche. Efter att först ha störtat en despotisk ledare i grannstaden samlar Reith människorna till uppror mot de förtryckande blå chascherna, bara för att upptäcka att rymdskeppet är länsat och flygodugligt.

Plan B blir istället Ylin-Ylan, eller Blomman från Cath som hon också kallas. Denna skönhet räddade Reith från en ond kvinnlig sekt, vars mål var att rituellt döda henne och förstöra hennes skönhet. Tillsammans med en dirdirman och en nomad tar Reith sig an uppgiften att återlämna henne till hennes far som är av hög börd i det blå palatset i Cath, en lång resa bort. Och hur det går där avslöjas i nästa bok…

Jack Vance, City of the Chasch [City of the Chasch] (1968), cover by Jeff Jones
Jack Vance, City of the Chasch [City of the Chasch] (1968), cover by Jeff Jones | credit ISFDB.
Jack Vance, Een stad vol Chasch [City of the Chasch] (1968), cover by Frank Stoovelaar and Ruurd Groot
Jack Vance, Een stad vol Chasch [City of the Chasch] (1968), cover by Frank Stoovelaar and Ruurd Groot |credit ISFDB. A Belgian edition, I believe. Looks like a cross between an ebola virus and a chicken…
 

Jack Vance, Naufragio sul pianeta Tschai [City of the Chasch] (1971), cover by Karel Thole
Jack Vance, Naufragio sul pianeta Tschai [City of the Chasch] (1971), cover by Karel Thole | credit ISFDB. Hell yeah! Blue monsters with blunt instruments!
Jack Vance, Tschai - De Waanzinnige planeet [City of the Chasch] (1973), uncredited cover
Jack Vance, Tschai – De Waanzinnige planeet [City of the Chasch] (1973), uncredited cover | credit ISFDB. Wanzinnige is german for insane, which can not be said about the cover – looks pretty pastoral actually, in a Saharan way.
Jack Vance, Le Chasch [City of the Chasch] (1976), cover by Tibor Csernus
Jack Vance, Le Chasch [City of the Chasch] (1976), cover by Tibor Csernus [ credit ISFDB. I am blue, and I am mean.
Jack Vance, Le Chasch [City of the Chasch] (1983), cover by Philippe Caza
Jack Vance, Le Chasch [City of the Chasch] (1983), cover by Philippe Caza | credit ISFDB. I am green, and I am mean too…
Advertisements

5 thoughts on “Jack Vance, City of the Chasch (1968)”

  1. min absolut första sf-bok! jag förmodar att jag som 9-åring föll för det fantastiska omslaget. nu minns jag inte riktigt, men saknades det inte lite bitar, typ ett halvt kapitel ur boken i den här utgåvan?

    Like

  2. Omslaget är legendariskt! Huruvida det saknas något vet jag inte, men handlingen är så snabb att man ibland måste läsa om lite text för att förstå vad som egentligen hände. Läser precis nummer 2 i serien, fast den här gången på engelska Servants of the Wankh – även den är mer fantasy än rymden, men riktigt underhållande tidsfördriv

    Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s