Dénis Lindbohm, A-ett (1980)

Dénis Lindbohm, A-ett (1980), uncredited cover artist.
Dénis Lindbohm, A-ett (1980), uncredited cover artist.

Sitter på ett hotellrum i Athens, Georgia, i sydöstra USA och päser efter några intensiva dagars konfererande på en internationell influensakonferens. Vägen hit var lång, med både tåg, flyg, buss och promenad. Men väl värd besväret, för Georgia är underbart försommargrönt och lummigt, maten cajunsk och het, och det amerikanska härligt amerikanskt. Överdådigt, you know.

Den långa resan innebar också tid till att läsa böcker. Den första i raden – påbörjad i England, avslutad över Grönland – var A-ett av Dénis Lindbohm. Boken gavs ut som en tunn pocket i serien Stella Nova från Jörgen Lindells förlag i Lund. Omslaget pryds av ett par sköna robotar – precis vad man behöver på en transatlantisk flygning.

En återkommande mardröm för många är att man dör. Ni vet, drömmar där man trillar ner för stup, krockar med en buss, eller blir uppäten av en orm. Kallsvettig vaknar man, flämtandes med hamrande hjärtklappning. I Lindbohms bok vaknar huvudperson till en annan slags mardröm: han dog, men har ändå inte dött.

Han dog under det stora kriget, när bomberna föll över jorden och där biologiska stridsmedel gödslades över folk och fä. Men han dog inte, för i hans kropp finns ett virus som gör att cellerna inte åldras (något oklart hur, men ändå). När han vaknar har det gått 43 år och han har inte åldrats en dag. Han ligger i en sjukhussäng i en modern kupolstad i en postapokalyptisk värld.

Det är här mardrömmen börjar. För under årens lopp har han hållits nersövd som ett studieobjekt av en grupp vetenskapsmän. Han är objekt A-ett, eller AET i dagligt tal. Vetenskapskulturen drivs strikt rationellt och utan känslor. Samhällets mål är att förbättra människan och ge henne bättre egenskaper; att omskapa samhället i grunden. Individens vilja är underordnat samhällets.

AET är inte det enda studieobjektet: där finns människor med fysiska eller psykiska förmågor, en person med fyra armar, en dvärg som ser musik, en kvinna utan skelett men med telepatisk förmåga. Men AET är deras mest prioriterade ägodel, för han förkroppsligar odödligheten, en biologisk vandrande graal. Vetenskapsmännen ägnar åtskillig tid till studium av honom, och kontrollerar hans känsloliv med hjälp av ett litet styrdon inplanterat i hans kranium.

Det är en historia om identitet och fri vilja, om samhällsdilemmat individ och kollektiv. AET försöker skapa sin egen frihet genom att fly, men dras fram och tillbaks mellan olika krafter, ofta orkestrerad av styrdonet i hans hjässa. Jag skall inte avslöja hur den slutar, annat än att det är explosivt. Jag har stor respekt för Dénis Lindbohm, som en av få riktiga uttolkare inom svensk SF. Att skriva en bok klarar de flesta, men att som Lindbohm skriva mer än 60 SF-böcker på svenska imponerar. Jag har läst några stycken, och har fler i hyllan som väntar. Helt klart är detta den bästa bok jag läst av Lindbohm, välskriven med bra tempo och intressanta tankeexperiment – en bok som borde läsas av fler SF-frälsta. Just denna pocket är dock någorlunda sällsynt, men snubblar du på den på ett antikvariat tycker jag att du skall slå till. I vart fall fick den min transatlantiska resa att bli något kortare.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s