Brian W Aldiss, The Saliva Tree (1966)

Brian Aldiss, Salivträdet [The Saliva Tree] (1972 - B. Wahlströms bokförlag, Sweden, Kallar Kårar 14), uncredited cover artist.
Brian Aldiss, Salivträdet [The Saliva Tree] (1972 – B. Wahlströms bokförlag, Sweden, Kallar Kårar 14), uncredited cover artist.
Ni som läser den här bloggen kanske tror att jag är en fena på böcker, men så är det inte. Jag läser, gärna och mycket, men när boken är slut glömmer jag oftast bort vad jag läst mer eller mindre omgående. Än värre är det med filmer och skådespelare, där jag är helt obildbar. Sammantaget betyder detta att jag är ohjälpligt kass på de rosa frågorna när vi spelar Trivial Pursuit.

Men trots min bok-amnesi är det ändå vissa böcker och författare som etsat sig fast i minnet. En sådan är Brian Aldiss, och böckerna om Helliconia. Jag läste dem i sena tonåren och har ofta tänkt att jag skall läsa om dem när tillfälle bjuds. Igår kväll satte jag tänderna i en annan bok av Aldiss, en liten novell med den lätt motbjudande titeln Salivträdet utgiven av B. Wahlströms bokförlag i serien Kalla kårar. Som utflikning kan nämnas att den bokserien utkom med hela 82 böcker under 1970- och 1980-talen, alla i riktigt härliga kiosklitteraturs-pocketutgåvor kompletta med fraser som “ryslig midnattsläsning” och “gastkramande rysar-noveller”. Jag går i gång på sådant. Love it.

Novellen inleds med att de båda vänner Gregory Rolles och Bruce Fox står och betraktar stjärnhimmeln då plötsligt ett stjärnfall ser ut att dimpa ner på jorden. Faktiskt i riktning mot Grendons gård, där Gregory brukar besöka bonden Joseph Grendon för att diskutera naturalhistoria och fördelarna med socialism. Morgonen därpå beger sig Gregory till den ödsligt belägna gården för att undersöka ifall meteoriten slagit ner i närheten. Och mycket riktigt, något stort och konstigt damp ner under natten i Grendons damm, men bondefamiljen tappar snabbt intresset för saken och återgår till att ta hand om djuren och bruka jorden.

Men snart börjar konstiga saker att hända – en underligt gult dagg faller över grödorna och sedan börjar växter och djur växa och föröka sig i onaturlig takt. Suggorna får fler kultingar än normalt, hönsen värper så det knakar – även sparvar, grodor och möss har det otroligt bra, och nässlorna står manshöga i dikena. Men köttet och mjölken smakar illa och går inte att sälja. Gregory besöker gården då och då, dels för att försöka förstå vad som händer och dels för att han blir mer och mer förälskan i bonddottern Nancy. Han förstår att meteoriten i dammen i själva verket var en rymdfarkost och att rymdvarelserna inte är goda. Tvärtom – de livnär sig på att suga ur all vätska ur djuren på gården. Och de nöjer sig inte med djur…

Novellen skrevs som en festskrift till åminnelse av hundraårsdagen för H. G. Wells födelse. Och det märks, för hela novellen har ett skönt gammeldags stuk, dels i att historien utspelar sig i slutet av 1800-talet, men också i referenserna till Wells och H. P. Lovecraft – den tidiga skräck och SF-litteraturens giganter. Här är mystik, skräck, ångmaskiner och viktorianska ideal sammanflätade till en präktig skröna. Boken skildrar också en brytpunkt mellan gammalt och nytt – Darwins läror puttade bort Gud från skapelsen, Pasteur, Koch och Snow revolutionerade de medicinska vetenskaperna, och industrialismen och kapitalismen omdanade resten av samhället. En spännande, omvälvande tid. Och en riktig bra liten novell. Detta är rekommenderad läsning för alla som gillar människoätande osynliga rymdvarelser. Och vem gör inte det?

Brian W Aldiss, The Saliva Tree and Other Strange Growths (1966), cover by Charles Mozley. Excellent retro-feeling in this cover, including the van Gough-like nebula of the descending space ship.
Brian W Aldiss, The Saliva Tree and Other Strange Growths (1966), cover by Charles Mozley. Excellent retro-feeling in this cover, including the van Gough-like nebula of the descending space ship. This volume – including the ‘other strange growths’ – was published in order to celebrate H. G. Wells’ 100th birthday anniversary.
Brian W Aldiss, The Saliva Tree (1968).
Brian W Aldiss, The Saliva Tree (1968). That seems to hurt, doesn’t it?
Brian W Aldiss, The Saliva Tree (1979).
Brian W Aldiss, The Saliva Tree (1979). Giant hydra with snake tendrils in a pond. That’s all.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s