Robert Heinlein, Have Space Suit – Will Travel (1958)

Robert A Heinlein, Egen rymdräkt finnes [Have Space Suit - Will Travel] (1970 - Saga, Sweden), cover by Lena Andersson.
Robert A Heinlein, Egen rymdräkt finnes [Have Space Suit – Will Travel] (1970 – Saga, Sweden), cover by Lena Andersson.

Detta är en ungdomsbok – det till och med står så på baksidan av pärmen. Men det är också en bok om rymden, och böcker om rymden är sådant som den här bloggen tycker om.

Men just vad gör en bok till en ungdomsbok? I den gamla skolan finns ett visst anslag i text och ton, med tillhörande lätt friserad världsbild där de onda är arketypiskt onda och de goda nästan helt utan skavanker. Och inget kött, snusk eller sex, gud bevars! Fostrande är ordet som kommer till mig. Ungdomen skall fostras!

Heinleins Egen rymdräkt finnes går i den traditionen, helt klart. Vår hjälte Kip Russel är en bra kille. En vanlig schyrre-byrre kille som drömmer om rymden. Han vill inget hellre än att få åka till månen – att bli astronaut. Men hur skall det gå till? Familjen är inte rik (men kärleksfull) och den excentriske fadern tycker att man skall lösa problemen själv. Kip pluggar hårt i high school och läser en mängd tyngre ämnen som fysik, matematik och kemi för att bättre förbereda sig för en karriär i rymden. Han tar arbete i en liten drug store i syfte att få lite mer pengar så att han kan läsa vid universitetet (och sedan dra vidare till rymden).

När en stor tvålfabrikör startar en slogantävling – med första pris i form av en resa till månen – sätter Kip in alla klutar och lyckas få i väg ett par tusen slogans. Mycket riktigt vinner en av hans slogans, men då fler personer än han kläckt samma slogan så vinner han inte förstapris. Helt lottlös blir han inte, för hemleverat i en stor trälår kommer en äkta begagnad rymddräkt.

Kip blir förälskad i dräkten och lägger all ledig tid på att rusta upp den i topptrim och att träna på rymdpromenader i föräldrarnas trädgård. Dräkten får namnet Oskar, och Rip har långa samtal med sin dräkt. Han filar och putsar och filar och putsar. Men till slut kommer stunden då han måste välja mellan att sälja Oskar och få pengar till en termin vid college, eller att fortsätta som affärsbiträde. Vankelmodig tar Kip en sista promenad med Oskar, rakt ut i nattmörkret.

Men den promenaden är inte slutet, utan början på ett rymdäventyr som tar honom hela vägen till Magellanska molnet och tillbaka. För via radiolänk får Kip kontakt med Peewee, en liten flicka, som kommer nerdundrande från månen i ett flygande tefat som hon tagit från sin kidnappare Maskansiktet (en hemsk trebent rymdvarelse med långa tentakler i svalget). Ur tefatet hoppar hon och en annan slags rymdvarelse, en mjuk fluffig sak som heter Modersväsendet (the Mother Thing). Men strax bakom dem kommer ytterligare ett tefat med Maskansiktets hejdukar och båda barnen och Modersväsendet blir återbördade till månen.

Maskansiktet är verkligen ond, inte bara vederstygglig till utseendet. Nej, man kan utan omsvep säga att han är jätte-jätte-ond: han och hans artfränder är i stånd med att planera en attack mot jorden (klassiskt tema som känns igen från mången 1940-1960tals SF-bok) där alla människorna skall ätas upp som boskap. Kip, Peewee och Modersväsendet lyckas smita iväg på en månpromenad, men blir funna av Maskansiktet och blir ånyo bortforslade, fast den här gången till Pluto.

Efter en hel del action slutar färden i Magellanska molnet och en stor galaktisk rättegång, först mot Maskansiktena (=skyldiga) och sedan mot människorna (=oskyldiga, fast först efter brandtal från Kip). I slutet blir alla lyckliga, Kip och Peewee kommer hem med rymddräkterna fulla av kunskap och som belöning får Kip en biljett till utbildning vid MIT.

På det hela taget är detta alltså en oskyldig bok, där man från första stycket förstår att det kommer att bli ett “riktigt äventyr”. Det gör den ju också banal, även om den är förhållandevis välskriven. Som ungdomsbok betraktat tror jag att den spelat ut sin roll sedan länge. Dagens litteratur har inte lika mycket pekpinnar, och jag tror heller inte att kidsen uppskattar alla hänvisningar till matematik, fysik och historia. Det är en bok av sin tid, skriven för efterkrigstidens barnaskaror. Och var sak har sin tid.

 

 

Robert A Heinlein, Have Space Duit - Will Travel (1958) from orignal series in Fantasty and Science Fiction.

Robert A Heinlein, Have Space Suit – Will Travel (1958) from original series in Fantasy and Science Fiction, cover probably by Ed Emshwiller. Kip in the front in his beloved space suit goes on a rampage, while Peewee and her doll seem to be about to jump into their suit.

 

Robert A Heinlein, Have Space Suit - Will Travel (1958), cover by Ed Emshwiller.
Robert A Heinlein, Have Space Suit – Will Travel (1958), cover by Ed Emshwiller. Oh, hello there! I’m just out exercising in my beloved space suit. Catch ya later!

 

Robert A Heinlein, Le Jeune Homme et L'Espace [Have Space Suit - Will Travel] (1960), cover by Jean-Claude Forest.
Robert A Heinlein, Le Jeune Homme et L’Espace [Have Space Suit – Will Travel] (1960), cover by Jean-Claude Forest. Peewee is running low on oxygen, which is, all considered, a bad thing to do in space. Kip and the Mother Thing (the creepy crawly inside Oskar, the Space Suit) come to the rescue.
Robert A Heinlein, Piraten im Weltenraum [Have Space Suit - Will Travel] (1960), cover by Bernhard Borchert.
Robert A Heinlein, Piraten im Weltenraum [Have Space Suit – Will Travel] (1960), cover by Bernhard Borchert. Germany is the home to many a good cover. I love the light tornando from Kip’s head. Having read the book I know it is supposed to denote radio communication, but it looks more like the UFO is running in nice spirals.
Robert A Heinlein, Have Space Suit - Will Travel (1971), cover by Steele Savage.
Robert A Heinlein, Have Space Suit – Will Travel (1971), cover by Steele Savage. This is high class cover art. Love the green faces orbiting the orange/red Earth. Enticing!

 

Robert A Heinlein, Have Space Suit - Will Travel (1972), uncredited cover.
Robert A Heinlein, Have Space Suit – Will Travel (1972), uncredited cover. The most interesting thing with this cover is the reflection in the helmet. WHAT is that?

 

Robert A Heinlein, Have Space Suit - Will Travel (1978), cover by Darrell Sweet.
Robert A Heinlein, Have Space Suit – Will Travel (1978), cover by Darrell Sweet. Mother Thing is down, Mother Thing is down! Space suits to the rescue! But why is Mother Thing – the wise alien – looking like a cougar with opposing thumbs?

 

Robert A Heinlein, Have Space Suit - Will Travel (1978), cover by Joe Patagno.
Robert A Heinlein, Have Space Suit – Will Travel (1978), cover by Joe Patagno. Pure disco feeling! Grooving to the music – come-on! Let’s do the hustle!

 

Robert A Heinlein, Le vagabond de l'espace [Have Space Suit - Will Travel] (1983), cover by W Siudmak.
Robert A Heinlein, Le vagabond de l’espace [Have Space Suit – Will Travel] (1983), cover by W Siudmak. Seriously, this is a beautiful cover. A nice portrait of a child (young Peewee), and the flying saucers in the background could be viewed as birds, and the space suits as little boulders in the foreground.
Robert A Heinlein, Have Space Suit - Will Travel (1995), cover by Frank Kelly Freas.
Robert A Heinlein, Have Space Suit – Will Travel (1995), cover by Frank Kelly Freas. The space suit looks like a dune worm from Frank Herbert’s Dune.
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s